Så går en filminspelningen till

Filmen om St Olavsleden - The story of St Olavsleden

Följ med bakom kulisserna på filminspelningen om St Olavsleden

Hur går en filminspelning till?

Filmen om St Olavsleden är en marknadsföringsfilm som använder storytelling för att få ut sitt budskap.

I den här artikeln ska jag försöka måla upp en helhetsbild av hur det går till att göra en film. Den tar dig med bakom kulisserna på produktionen. 

Syftet med den här långa texten är att du som läser ska få mer kunskap om hur det går till att vid en filmproduktion. Att du ska få en förståelse för att om filmen ska bli bra är det lite mer än ”ja men du kan väl filma lite…”.

När Putte Eby som är projektledare för St Olavsleden berättade att alla tre av Östersunds kommunen upphandlade leverantörer av filmproduktion skulle göra varsin film om St Olavsleden tyckte jag det var en bra lösning.

Jag fick uppdraget att berätta själva storyn om St Olav.

”Perfekt”, sa jag.

Och undrade vem St Olav egentligen var.

Jag uppdaterade mig rätt snart om St Olav. Och blev snabb fascinerad vilken spännande historia som finns i Jämtland som jag inte hade en aning om. Tänk att den gigantiskt stora förändringen för Norden att gå från asatro till kristen tro gick genom ett slag för snart tusen år sedan där trupperna bland annat marscherade igenom det som idag är Östersund. 

Grunderna i filmproduktion

Alla filmproduktioner består av tre moment:

  1. Pre-produktion är ett annat ord för planering; allt från syfte till manus.
  2. Produktionen – själva inspelningen.
  3. Post-produktionen – redigeringsfasen då man inte bara klipper ihop det man har spelat in; man musik och ljudlägger det också. Samt att man färgsätter (gradar) och lägger grafik.

För att bättra följa med nedan kan det vara bra att se filmen först. Du kan göra det genom att klicka här.

Filmen om St Olavsleden – pre-produktion

Det absolut viktigaste att få svar på under pre-produktion är:

  • Vad är syftet med filmen?
  • Vilken är målgruppen?

Inte sällan är det något jag diskuterar rätt mycket med kund under de inledande samtalen. Detta för att få en sån klar bild som möjligt om vad kunden vill. Det här är synnerligen viktigt för att det ska bli bra. Jag brukar dessutom ofta följa upp ovan frågor med:

  • Hur ska filmen användas?
  • Hur mäter ni framgång med filmen?

Det kan såklart diskuteras om de två sista är frågor för en filmproducent. Jag vill argumentera att det är viktigt. Och det säger jag inte för att jag också jobbar som digital marknadsföringskonsult utan för att jag tycker det är viktigt för mig som filmproducent att förstå helheten som filmen är en del av.

Filmen om St Olavsleden i det större sammanhanget

Det gick rätt fort att hitta svaren på de flesta av ovan frågor.

Syftet med filmen är att locka fler vandrare att gå St Olavsleden.

Målgruppen är redan inbitna vandrare som väljer mellan olika leder att vandra.

Filmen ska primärt användas på hemsidan.

Den viktigaste frågan att få svar på var målgruppen. När det var tydligt att filmen vänder sig till redan etablerade vandrare blev det lätt för mig som producent att placera filmen i medvetenhetstunneln. Då ser man direkt att filmen vänder sig till de som är långt inne i tunneln, de som är produktmedvetna. (Läs mer om medvetenhetstunneln här).

Medvetenhetstunneln
Medvetenhetstunneln är ett verktyg för att förstå hur mottagliga tittaren är av filmen som ska produceras. Den tar sin grund i hur intresserad tittaren är av filmen beroende på vad deras problem är.

För mig som filmproducent betyder det: fokusera på storyn.

Ofta handlar mycket om de inledande samtalen med kund om hur lång en film är. I min värld är det underordnat målgruppen och storyn. När man vet det – och vilken budget som finns – så brukar längden på filmen ge sig själv (Du kan läsa mer om det i det här inlägget: Hur lång ska en film vara?).

Det finns en underliggande teori om att målgruppen är betydligt mer mottaglig för information ju länge in i medvetenhetstunneln dom är. Alla bra köpbeslut är en kombination av känslor och intellekt. Det ska inte bara känns som ett bra beslut. Det ska också vara ett genomtänkt beslut. Båda dessa faktorer kräver information.

En bra och engagerande story skapar en bra känsla och utbildar samtidigt tittaren.

Hitta storyn om St Olavsleden

Jag insåg rätt snabbt att filmen om St Olav skulle bli bättre om vi berättade den genom en vandrare som går leden. Så filmen skulle bestå av två stories: en om Olavs liv och en hur det är att gå hela leden.

Enter Hali Lidell.

Detta skånsk-kanadensiska energiknippe är som en Duracell-kanin som bara går och går och går. Hon är en etablerad profil i vandringsgrupper på sociala medier och dessutom ambassadör för St Olavsleden.

Hali var på direkt.

Från början var tanken att storyn om Olav skulle drivas framåt av en engelsk professionell speakerröst. Det skulle varvas med Halis röst och bilder på henne längst leden.

Jag tyckte det var en bra grundplan.

Svårt med detaljerade manus

Såvida man inte gör en film med skådespelare är det i princip omöjligt att göra ett detaljerat manus. Anledning är att vanliga människor inte är skådespelare. Nio av tio kan man inte styra att säga exakt vad du vill på ett naturligt sätt. Därför kan ett detaljerat manus bli hämmande.

Det viktiga är att man har en grundstruktur. Att man hittar den dramaturgiska formeln. Sedan är din min uppgift som producent att få de som är med i filmen att prata. Och att prata på ett sätt som gör att man kan använda det i filmen.

När jag spelar in går mina öron (!) på högvarv. Jag lyssnar hela tiden efter ljudsekvenser som går att använda. För att det ska funka måste meningen stå på egna ben utan att frågor behöver höras i filmen.

”Det tog lite tid att strukturera storyn rätt. Problemet/ utmaningen var inte att gå leden. Det var lösningen på problemet. Så vad var problemet?”

Precis som i alla andra yrken kommer erfarenheten in i bilden här.

Jag vet rätt väl hur jag ska få det jag behöver i en intervju för att det ska fungera i ett flöde längre fram i filmen.

Bra storytelling bygger på samma formel

 All bra storytelling bygger på samma formel.

I sin enklaste form är formeln: en karaktär har ett problem som den inte klarar av att lösa och ger sig ut på någon form av resa. På den resan möter huvudkaraktär det som möjliggör att lösa problemet.

Huvudkaraktären var solklar: Hali.

Utmaningen/problemet som Hali skulle lösa var att gå leden.

Men vad var då lösningen på problemet?

Skor?

Det tog lite tid att strukturera storyn rätt. Problemet/utmaningen var inte att gå leden. Det var lösningen på problemet.

Så vad var problemet?

Det kan låta banalt och teoretiserande, men hittar du inte storystrukturen är det svårt att berätta en engagerande story på rätt sätt. Du vill ju inte tappa tittare, utan att de ska vara kvar.

Utmaningen var alltså INTE att gå leden.

Utmaningen var att få en vandringsupplevelse som är olika alla de andra.

Det kan verka vara en liten skillnad. Men det är en stor skillnad när man strukturerar filmen.

Röda tråden så viktig

När man har den röda tråden genom storyn klar för sig blir det genast mycket enklare att se vilka scener som behövs.

Men nu var det ju två stories som skulle berättas.

Det gällde också att väva in storyn om Olav i filmen.

Här var huvudkaraktären Olav, utmaningen var att han ville göra Norden kristet och samtidigt återta kungatronen. Problemet var att det fanns bönder och krigare som inte alls tyckte det var en bra idé.

Vilka scener skulle krävas för att berätta den storyn? Och hur skulle den visuellt berättas? Jag såg en betydligt större utmaning här än vad jag berättade för Eby.

Lika bra det. Han har andra saker att oro sig för.

Filmen om St Olavsleden – produktion

Inspelningen var planerad till fem dagar i augusti 2019.

Rent produktionstekniskt var det såklart omöjligt att filma Hali i realtid. Det tar cirka en månad att gå leden i ett svep och den produktionsbudgeten hade vi inte riktigt.

Det som kändes bra är att Hali har gått hela leden tidigare. Hon är en inbiten vandrare. Hon visste vad hon pratade om när hon pratade om känslor, utmaningen och upplevelsen.

Inspelningen var planerad att börja i Sundsvall lördag 10 augusti. Tanken var att vi på fem dagar skulle förflytta hos mellan olika inspelningsställen västerut i någon form av kronologi tills vi till slut var framme i Trondheim.

Fredagkväll samlades hela styrkan i Sundsvall för projektmöte och middag.

Ja, hela styrkan förresten.

Inspelningsstyrkan bestod av mig och min sambo Camilla. Jag som producent, filmare och ljudtekniker. Camilla som produktionsassistent.

Sedan var det Hali. Såklart.

Med i Sundsvall var också Putte Eby på St Olavsleden. Och nya projektledaren Marica Hamberg. Det blev en trevlig kväll där vi surrade kors och tvärs och lärde känna varandra. Alla var verkligen pepp på att dra igång.

Dag 1: Selånger, Matfors, Borgsjö, skogarna utanför Bräcke

Lördag morgon började inspelningen vid kyrkoruinen i Selånger. Det är här leden började. Då, för tusen år sedan, gick vattnet hela vägen in till Selånger. Det som idag är centrala Sundsvall låg under vatten.

Det som var viktigt att få med sig från första inspelningen i Selånger var 

1) att etablera Hali,

2) att etablera att leden börjar här. 

När produktion börjar vill jag gärna veta, eller i alla fall ha en tanke på, hur filmen ska börja och hur den ska sluta. Det hade jag inte på den här inspelningen. Därför blev det att vi samlade extra mycket material på inledningen. Det ger mig frihet och alternativ i redigeringen.

Det blev också en hel del drönarflygning. Allt som allt var nog inspelningen närmare fyra timmar där. Direkt klart efter körschemat…

Jag har glömt var vi åt lunch – var det Donken inne i Sundsvall? – innan vi rullade vidare för att plocka lite bilder när Hali gör längs leden. Vi fick en del bilder efter Matfors och använde ett klipp (3,54 in filmen). Vi tog också en del bilder av Hali när hon badade. Det skulle symbolisera att det också är en upplevelse och njutning att gå leden. 

De scenerna rymdes inte i den färdiga filmen. Så dom valde jag bort.

Det var långt i från det enda.

Inspelning med lokalbefolkningen

Vi åkte tillbaka mot Selånger och spelade in scenen med den första människorna Hali möter längs leden: Tommy och Sigrid.

Vi blev hos dom i en dryg timme innan vi åkte vidare.

Nästa stopp blev källan i Borgsjö. Inte heller den scenen är med i filmen. Däremot fick jag en fin bild när Hali kommer och går i skogen där ljuset träffar henne fint. Jag filmar den nedan klippet är 3.39 in i filmen.

Filmen om St Olavsleden inspelning vid källan i Borgsjö
Filmare Mattias Brännholm på jakt efter en bra bildvinkel under inspelningen av filmen om St Olavsleden.

Sista inspelningsplatsen var övernattningskojan mitt ute i skogen mellan Borgsjö och Bräcke (5.52). Det var rätt sent på kvällen när vi spelade in där men det jämtländska sommarljuset räckte precis till för att få till dessa scener.

Hali jagad av björn mitt ute i skogen

En liten parantes: Hali har en fantastisk historia om när hon gick leden själv. När hon väldigt sent på natten, i nästan fullständigt mörker, hade några hundra meter kvar till den här stugan fick hon för sig att hon var jagad av björnar. ”Jag har aldrig varit så rädd”, berättar hon målande och förklarar hur hon  fullkomligen flög in i stugan. Först då insåg hon att det var hennes vattenskopa på ryggsäcken som gjorde ljudet…

Vi var alla riktigt trötta när vi kom till Östersund på kvällen där vi sov över.

Dag 2: Jämtlandsfjällen, riksgränsen, Sul

En av nycklarna för att lyckas med en filminspelning är att vara flexibel. Vädret tvingade oss att ändra planerna en hel del.

Grundplanen var alltså att vi skulle filma leden i kronologisk ordning. Dag två skulle vi filmat i Gällö, Pilgrimstad och Östersund.

Väderguden sa något annat.

Hällregn tvingade oss västerut.

I Åre slutade det regna. Uppe på Skalstugevägen började solen titta fram.

Det blev en bra dag på fjället. Vi spelade in intervjun med Hali när hon sitter på bänken. Den står bokstavligen talat på gränsen mellan Sverige och Norge. 

Vi tog också alla drönarbilder i fjällmiljön. Och en massa fina klippbilder (där de allra flesta aldrig användes).

På tal om flexibilitet.

Hittade slutbilden av en slump

En bit in i Norge ligger Sul. Det finns en annan vattenkälla. Och på andra sidan vägen fanns en åker. I augusti är åkern redo att skördas.

Plötsligt bröt solen igenom.

Jag såg direkt bilden framför mig.

”Hali, gå i åker och strykt med handen över grödorna”.

Jag ville absolut inte förstöra bondens skörd. Så jag höll mig precis utan för åker och filmade i en vinkel. Vi gjorde tre tagningar.

Där och då visste jag inte exakt när jag skulle använda bilderna.

Det var först i redigeringen som jag såg vilka fina slutbilder det var. Där hittade dom också sin plats.

Vi sov över i Stiklestad.

Platsen där St Olav… ja, ni får se filmen.

Dag 3: Skalstugevägen och regn

Väderprognosen var minst sagt dyster. Vi började dagen med att filma i vikingabyn som finns i Sticklestad. Inte ett enda av klippen kom med i filmen.

Sen kom regnet.

Vi vände tillbaka mot Östersund.

Filmen om St Olavsleden regn under inspelningen
Det regnade mycket under inspelningen av filmen om St Olavsleden: The story of St Olavsleden. Här ligger filmaren Mattias Brännholm på produktionsbolaget Brama inne i hyrbussen medan produktionsassistent Camilla Näslund skyddar kameran från att det ska regna in på den. Resultatet blev ett klipp på några sekunder i den färdiga filmen.

Uppe på Skalstugevägen säger Hali: ”Det här är också St Olavsleden! Vi måste ha bilder när jag går på asfaltsvägen i regnet”. Klippet 4.51 in i filmen är tagen inifrån skåpbilen som vi åkte omkring i. Vi gjorde det för att skydda utrustningen. Vi sköt upp sidodörren och jag ligger på passagerarsätet bak samtidigt som Camilla skyddar kameran från att det ska regna in på den.

I övrigt var det en förlorad inspelningsdag.

Dag 4: Pilgrimstad och ännu mer regn

Vädret var fortfarande tveksamt. Vi åkte till Pilgrimstad och fick bra scener med Lena och hennes man Gunnar som hjälper till att underhålla leden. Lena är aktiv i Mariagillet. Det var dom som bestämde sig för att rusta upp delar av leden.

Det blev någon timme i Pilmgrimstad och vi fick bra scener därifrån.

Sedan anföll regnet igen.

Ridå för den dagen.

Dag 5: Östersund och Frösön

Vi låg redan helt galet till i förhållande till tidsplanen. Tack och lov förstod projektledaren att vi inte kunde göra så mycket åt vädret. Budgeten utökades på stående stövel och vi fick några inspelningsdagar till.

På onsdagen blev det inspelning i Östersund. Det blev dom inte särskilt många bilder som kom med i den färdiga filmen. 3.45 är tagit vid Frösö kyrka och 4.09 är taget inte långt från Valla (där jag och Camilla för övrigt bor).

Dag 6: Frösön, Alsen, Glösa, Rista

En intensiv produktionsdag. För att hinna med allt hyrde jag in Johannes som ljudtekniker och Linus för att filma. Så att jag kunde fokusera på att vara producent.

Vi började med att göra den andra intervjun med Hali. Den filmade vi längst upp på Frösöberget med Frösö kyrka och Jämtlandsfjällen i bakgrunden. Visuellt älskar jag det stället.

Vi åkte vidare till Gunnar i Alsen där Hali stannar och äter äggmacka. Det blev en effektiv och bra inspelning som inte tog mycket mer än två timmar. Inklusive drönarflygning och klippbilder.

Vi spelade också in rätt mycket vid hällristningarna i Glösa. Och på ett älgmuseum där. Curt var en fantastisk karaktär som hade precis hur mycket som helst att berätta om älgar och Glösa.

Jag återkommer till det.

Inspelningen avslutas vid Ristafallet. Vattenfallet ligger mellan Järpen och Åre och erbjuder en fantastisk övernattning i en enkel stuga. Dånet från vattenfallet utanför ligger som en konstant ljudridå.

Här filmade vi ett antal klipp som kom med i filmen.

Betydligt fler klipp härifrån kom inte med.

Vi rullade vidare till Trondheim där vi sov över.

Dag 7: Trondheim och Sticklestad

Sista inspelningsdagen.

I alla fall var det tänkt så.

En bra story bygger alltid upp mot ett stort klimax. En storslagen scen när alltid avgörs.

St Olavsleden har samma geniala struktur. Leden slutar vid Nidarosdomen i Trondheim. Det går att argumentera att detta är Nordens mest enastående byggnad.

Här ska storyn om Halis vandring knytas ihop.

Här ska storyn om St Olavsleden knytas ihop.

Ja, här ska hela filmen knytas ihop.

Jag hade aldrig varit inne i katedralen tidigare.

Vi fick en timme på oss att spela in. 

Med tanke på förutsättningarna tycker jag resultatet blev rätt ok. Men jag skulle såååå gärna vilja spela in dessa scener igen. Bättre förberedda och med lite ljussättning. En portabel ljussättning som hade lättat upp Hali in i kyrkan hade gjort stor skillnad.

Men nu blev det vad det är.

Allt faller på plats

Det sista vi hade kvar att göra var att intervjua Idar Kjölsvik i kyrkan i Sticklestad. Han är professor i kristen teologi vid universitet i Levanger.

Om man säger så här: det finns ingen som vet mer om St Olav än Idar.

Idar visade sig vara en enastående berättare. Det gick inte att slita sig när han berättade om St Olav. Dessutom var han ett ärkeproffs framför kameran. Han förstod exakt vad jag behövde och hur han skulle formulera sig.

Bara intervjun i sig var nästan en timme. Plus allt arbete runt omkring med ljussättning och klippbilder.

Hali höll på missa flyget för att vi var så fast i hans berättande.

Camilla fick kasta sig i bussen och köra Hali till flygplatsen utanför Trondheim medan jag fortsatte filma.

På väg hem från inspelningen, när inspelningen var avslutad, insåg jag att jag måste tänka om när det gäller filmen.

Själva storyn om St Olav som Idar berättade den MÅSTE få mer plats.

Men hur?

Trötta och mycket material

När vi trötta kom hem till Östersund på kvällen hade vi kört 260 mil på en vecka. Vi hade samlat på oss 3.19 terabyte material. Det är alltså 3.19 miljoner megabyte. 

För att företagsförsäkringen ska gälla måste materialet vara sparat på tre olika ställen.

Bara hårddisk-kostnaden för projektet var över 10.000 SEK.

Och där satt jag. Allt material inspelat. Och kände att vi måste tänka om…

Skillnaden mellan en bra och en riktigt bra kund

När det gäller kundrelationer finns det bara en sak jag gillar mer än att hålla budget. Och det är att göra en riktigt bra leverans.

Jag förklarade hur storyn hade växt och ändrats under resans gång.

Hur bra intervjun med Idar var. 

Och hur jag inte hade tillräckligt med bilder för att täcka allt bra han sa. Hur vi skulle behöva genrebilder på vikingar på väg mot strid.

Tack gode Gud för Arnljot-spelen.

– Jag ringer dom, sa Putte Eby.

Dag 8: Frösön och Arnljot

Arnljot är en egen jämtländsk Vikinga-story som utspelar sig samtidigt med St Olavs. Faktum är att de berör varandra. 

Arnljot-spelen är en årlig återkommande utomhus-teater på Frösön precis vid kyrkan.

Arnljot-hjältarna drog någon vecka senare ihop sin ensemble – dom som kunde med kort varsel – och ställde glatt upp som statister för att antal klippbilder.

Där fick vi öppningsbilden.

Där fick vi presentationsbilder på St Olav.

Vi fick stridsbilder.

Och vi fick bilder på när Olav dör.

Vi höll på i fem timmar på olika ställen på Frösön. Därefter tog vi en lång och sen lunch på den fantastiska restaurangen på Frösö Golfbana.

Nu var jag lättad.

Nu hade vi materialet vi behövde.

Filmen om St Olavsleden inspelning med Arnljot
Skådespelare från Arnljotspelet ställde upp som statister i filmen The Story of St Olavsleden. Inspelning av fajtscen med filmare Mattias Brännholm från Brama.

Filmen om St Olavsleden – postproduktion

En filminspelning kan jämföras med att laga mat. Pre-produktionen är bestämma sig för att recept. Inspelningen är att åka på affären och handla råvarorna. Ju bättre råvaror desto bättre förutsättningar.

Men det är i redigeringen det händer.

Redigeringen är köket. Det är där råvarorna blir en måltid. Man testar och smakar av. Nä, det funkade inte. Oj, det där blev bra. 

Precis samma sak är det vid en filminspelning.

Det är i redigeringen som filmen växer fram. Bra material från inspelningen och det kan bli en bra film.

Anpassa storyn allt eftersom

Från början var grundtanken att berätta om Halis vandring från Selånger till Trondheim. Men ju längre inspelningen pågick insåg jag att min grundplan med storyn om Hali inte skulle funka så bra som jag ville.

Inte för att det var något fel på Halis insats eller story.

Tvärtom.

Utan för att det fanns en annan och ännu bättre story om att vandra St Olavsleden. Det blev väldigt tydligt under inspelningen att vandra St Olavsleden handlar om tre saker:

  1. Du går i de historiska fotspåren av St Olav.
  2. Det är inte många som går leden. Du får mycket tid för dig själv.
  3. Lokalbefolkningen längs leden är extremt positiva och interagerande.

Det är själva själen i St Olavsleden.

Där är storyn i upplevelsen att vandra St Olavsleden. 

Filmen om St Olavsleden inspelning med lokalbefolkning längst leden
En av faktorerna som skiljer St Olavsleden från andra leder är interaktionen med lokalbefolkningen längs leden. Det är fortfarande så pass få vandrare som går leden så på många ställen blir man inbjuden på fika hos människor längst vägen. Bild från inspelningen av filmen The story of St Olavsleden.

Fyra budbärare i filmen

Jag bestämde mig istället för att berätta storyn med fyra budbärare:

  1. Idar fick berätta historien om St Olav.
  2. Hali fick berätta storyn om upplevelsen att gå St Olavsleden.
  3. Det dokumentära fick skildra interaktionen med lokalbefolkningen.
  4. Det visuella tilltalet skulle understryka friheten, ensamheten och storheten. 

Det blev betydligt enklare att sortera materialet enligt ovan struktur.

Kill your darlings

Idar fick berätta storyn om St Olav. Originalintervjun var nästan 60 minuter. Jag yxade och klippte ner den till ca 7 minuter. Här gällde det verkligen att sortera och skala bort allt som inte drev storyn om St Olav framåt.

Samma sak med Hali. Det fanns nog 90 minuter intervju-material med henne. Jag valde bort allt som inte har med att du går i de historia fotspåren, upplevelsen att vara rätt ensam på leden och interaktionen med lokalbefolkningen längst vägen.

Den dokumentära interaktionen med lokalbefolkningen strukturerades upp i grova scener. En, om Arne med älgmuseet i Glösa, strök jag helt. Inte för att det var ointressant. Det är det verkligen inte. Tvärtom förtjänar det en egen liten film. Men det drev inte storyn om St Olav eller upplevelsen att vandra leden framåt på ett bättre sätt än alternativen.

Driver det här storyn framåt?

No?

Kill your darlings.

Ta bort allt som inte tillför. Det är magin – och smärtan – i storyediting.

Den sista sortering var att ta fram de 20 bästa bilderna från inspelningen och samla dom. Hur ordningen är på dessa, insåg jag, bryr sig inte målgruppen för filmen om. Ni kommer ihåg den? Vandrare som funderar på vilken led dom ska gå nästa gång…

Med det var grundsorteringen gjord.

Men något väldigt viktigt saknades fortfarande.

Musiken är viktig i film

Projektet med St Olavsleden är så mycket större än bara den här filmen.

Bland annat är man tagit fram egen musik.

Just musik – eller ljud, rättare sagt – är det viktigaste i en film.

Ja, du läste rätt.

Ljudet är viktigast i en film.

Film är den enda kommunikationen som är tvådimensionell. Alltså att den berör två sinnen samtidigt. Läsa eller lyssna berör bara ett sinne åt gången: synen eller hörseln.

Film berör båda samtidigt.

Det här missar väldigt många som tror sig kunna producera film.

Det är med ljudet du bygger djupet i filmen.

Producenten Janne Strömstedt i Östersund hade för några år sedan spelat in musik från en konsert i Nidaros-domen i Trondheim som hade kopplingar till den här tiden. Han hade redan fått ett uppdrag att ta fram ny musik som skulle representera St Olavsleden.

Jag jublade inombords.

När jag fick höra musiken blev jag ännu gladare.

Musiken var perfekt.

Klippa till musiken

Konsten att skapa bra film är att få samklang mellan den visuella och audiella upplevelsen. Eller, i det här fallet, mellan musiken och bilderna.

Jag hittade några musikaliska stycken där jag lät musiken bestämma hur jag klippt materialet. 

Ett exempel är fajtscenen. Det är samma musikstycke från 11.46 i filmen till 14.08. Jag har anpassat vad som händer och hur länge det får hända till musiken. De första 30 sekunderna är ett intro i musiken. Jag använder det för att låta Idar sätta scenen för fajten.

Vid det tydliga musikskiftet vid 12.16 byter storyn skepnad. Då blir det action av Arnljot-hjältarna. Längden på de här scenerna och vad som händer är i grunden klippt efter musiken fram till 14.08. Jag har adderat ljudeffekter för att förstärka storyn. Men det är musiken som styr hur scenen växer fram och slutar.

Det kan vara en tidskrävande process att få det här rätt. Men när det blir rätt är det en harmonisk upplevelse för tittarna. Bild och ljud kompletterar varandra.

Sound design och ljudmixning

Sound design är ett annat ord för ljudeffekter. Här går det lägga ner precis hur mycket tid som helst. Ju mer ljudeffekter som fåglar och vind som brusar eller regn som faller desto bättre upplevelse.

Vän av ordning undrar väl nu om vi inte spelade in ljud direkt med kameran.

Jo, det gjorde vi.

Men det blir bättre om ljudet förstärks.

Sedan ska alla ljudspår mixas ihop till ett ljud.

Den här filmen hade 24 olika ljudspår (det blev rätt många spår i samband med fajtscenen). I normala fall är det sällan mer än 8-10 stycken. Två för intervjuer. Två för miljöljud. Och två för musik. Samt två för ljudeffekter. Och ibland också ett ljudspår för en berättare.

Men här var det alltså betydligt fler för alla ljudeffekter.

Grafik

Grafik är jag sensationellt urusel på. Tur att det finns andra som kan det. Som David Engdahl på Grand North. Det kan se enkelt ut när man tittar på det, men det var rätt många turer innan vi fick grafiken rätt och namnskyltarna rätt.

Översättning

Min kollega Viveka i Stockholm tog hand om textningen av översättningen. Det gjordes i flera steg. Allt som är på svenska och norska ska textas på engelska. Det passade extra bra att Viveka fick göra det då hon bott flera år i Norge.

Allt material som skulle översätta skickade vi till en professionell översättare som vi börjat jobba med under våren. Även om jag bott i USA sju år och är bra på engelska är jag inte native speaker. Det är värt pengarna att säkerställa att det blir helt rätt.

Den av översättare översatta texten skulle sedan bli textremsor som ska placeras in på tidslinjen. Det är en rätt tidskrävande process för att det ska bli riktigt snyggt. Viveka är bra på sånt här.

Grading 

Sist men inte minst är det gradingen. Grading är när du sätter färgerna på det sättet som du vill ha dom i filmen. Det här handlar om subtilitet i filmen. Små nyanser som du kanske inte ser eller tänker på men som påverkar det undermedvetna.

Du kan inte se det men jag vet till exempel att texten Pilgrimssoffan när Hali blir intervjuad vid gränsen poppar ut mer i bilden än vad den gör i verkligheten.

Hela fajt-scenen är i en mycket blåare och kallare ton än resten av filmen.

Och så vidare. Subtila men medvetna val för att förstärka känslorna med hjälp av färger.

Hela filmen om St Olavsleden består av 147 klipp. Varje litet klipp har jag bearbetat och jobbat med. Precis som en fotograf som jobbar i Lightroom eller Photoshop för att skapa en look på en stilbild.

I ett försök att själv ständigt utvecklas bytte jag grading-system inför det här projektet till branschledande Davinci Resolve. Det är så mycket bättre än någonting annat jag använt tidigare.

Det var extremt roligt att grotta ner sig i detta projekt för att verkligen försöka få bilderna att stå ut på en harmoniskt och bra sätt.

Någon annan får bedöma om jag lyckades.

Filmen om St Olavsleden – sammanfattning

Det färdiga resultatet – Filmen om St Olavsleden, eller som den riktiga titeln är: The story of St Olavsleden – finns nu att beskåda.

Totalt blev det långt över 500 arbetstimmar i projektet. Och det inkluderar inte nyinspelningen av musiken.

Tack Hali för en fantastiskt rolig inspelningsvecka. Hali var en sann trooper. Utan henne ingen film.

Det var i de två sista inspelningarna som storyn föll på plats. Intervjun med Idar och ensemblen från Arnljot som möjliggjorde alla klippbilder.

Ett genuint stort tack till er alla. I år ska jag definitivt se Arnljot-spelet.

Sist men inte minst: tack till Putte Eby för att jag fick förtroendet.

Camilla, min sambo, fick under veckan på nära håll en inblick i den delen av mitt jobb som handlar om filmproduktion.

Förhoppningsvis har du som läser den här texten också fått det.

Hör gärna av dig om du har några frågor.

Du når mig på mattias@brama.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *