Det finns lite att berätta om filmen om nationaldagsfirande i Jämtland 2020. Här kommer storyn:
Uppdraget: gör en film som ersätter nationaldagsfirandet.
Utmaningen: landshövdingen, alla åtta kommunalråden i länet, flagghissning och nationalsången ska vara med i filmen. Dessutom ska det vara ungefär lika mycket bilder från varje kommun. Och håll dig på max runt fyra minuter.
Jaha ja.
Satt jag och tänkte på första produktionsmötet, tre veckor innan den stora dagen.
Hur gör jag en story av det här?
Hur många kockar kommer det bli…? Det är väldigt många kunniga kommunikatörer och kloka människor runt dessa personer med vettiga åsikter. Det här kan bli svårt och ta tid om alla som normalt tycker till ska tycka till.
Det gick, visade sig, hur smidigt som helst.
Projektgruppen
Projektgruppen bestod av Putte Eby från Östersunds kommun och Maria Anstett-Andersson från Länsstyrelsen och jag.
Rätt tidigt såg jag framför mig en film som i sin storystruktur skulle bestå av en tråkigt inledning med visuella symboler av allt som är inställt och förändrat.
Sedan skulle det vara en vändning i filmen – att de som tagit kliv fram i dessa tuffa tider skulle synas.
Sedan ville jag ha olika kända jämtar som skickade hälsningar om framtidshopp. Jag såg framför mig korta meddelande från Hanna Öberg, Ali Keitha, Evert Ljusberg, Jon Henrik, kanske Henrik Lundqvist.
Glöm det.
”Alla kommunalråden ska vara med. Och landshövdingen”.
Det skulle vara fullständigt omöjligt att få med flera. Vare sig tidsmässigt eller logistiskt eller storymässigt.
I övrigt fick jag ok på upplägget i filmen.
Tanken bakom storystrukturen var att alla först skulle kunna känna igen sig i den trista vardagen vi lever i idag. Med det skulle vi alltså fånga tittarna och skapa igenkänning. Sedan skulle filmen hylla hjältarna och sluta med framåtblickande hoppfullhet.
Maria tog det till landshövdingen Jöran Hägglund som tog det till kommunalråden på sitt veckomöte med dom. Några dagar senare var det grönt ljus från alla.
Mina fördomar om politisk långbänk fick sig en rejäl törn (Och andra sidan, det finns nog viktigare saker att lägga energi på för våra politiker i dessa tider).
Löjligt sen vår
Förutom att det var ont om tid har våren varit löjligt sen i år. Snön försvann rekordtidigt men sen var det som perma-frosten parkerade över Jämtland de tre första veckorna i maj. Det hände ju ingenting.
Jag ville göra inspelningen så sent som möjligt så att träden skulle hinna slå ut så mycket som möjligt. Samtidigt var det en risk, för om det bara skulle bli regn i en vecka skulle vi ha stora problem.
Vi räknade bakåt. 6 juni går inte flytta på utan vissa problem. Då måste alla som ska visa filmen ha den senaste 5 juni. Då måste alla kommunalråden se filmen på veckomötet 3 juni. Det innebär att första versionen måste vara klar för projektgruppen måndag 1 juni. Med tanke på att vi ska över hela länet för att samla röster och bilder måste vi dra igång inspelningen måndag 22 maj.
Tills dess måste musiken vara på plats.
Musiken ja.
Musiken
All bra film bygger på bra musik och ljud. Japp, så är det. Läs mer om det här.
”Du gamla, du fria” är ingen lätt sång att jobba med. Men jag hade på Youtube sett Jonna Jintons vackra tolkning av den och såg framför mig hur man skulle kunna köpa loss delar de första 1.21 av den filmen och sedan mixa över till en annan, mer positiv, version av nationalsången.
Det skulle funka bra, insåg jag.
Vi hittade en ännu bättre – och så självklart väg – framåt.
Vi kontaktade Janne Strömstedt i Triakel.
Janne är briljant. Vi jobbade senast på filmen om St Olavsleden där han var ansvarig för musiken. Det kändes som en mycket bra lösning.
Jag förklarade över telefon vad var jag såg framför mig. Det kan inte vara lätt för Janne att förstå vad jag sa. Jag gjorde referens till Jonnas film på Youtube och till ”From now on” i The Greatest Showman. Hur jag ville att musiken skulle börja dystert och sedan bygga mot ett stort och energifullt slut.
Janne sa att förstod.
Bara några dagar senare var musikerna samlad i en musikstudio i stan. Förutom Triakel var även Ellen Sundberg där. Emma Härdelin börjar sången i dyster moll och sedan när det vänder sjunger Ellen Sundberg.
Det var hur vackert som helst.
”Sorry”, sa jag, ”funkar inte”.
Dom tittade konstigt på mig.
Musiken ska stötta filmen
Jag förklarade filmens struktur och hur jag såg kommunalrådens kommentarer i en av de sista stroferna och att jag direkt efter det skulle vilja ha en stor maffig avslutning. Istället för att musiken som den gjorde nu växte under den aktuella strofen skulle jag behöva att den blev mer subtil.
Dessutom skulle det vara bra med en mycket längre och generisk musikstart utan melodi.
Dom nickade, gick in i studion och tagningarna på två försök.
Jag bara satt och gapade.
Vilka musikaliska genier.
Inspelningen
För att hålla nere kostnaderna följde Putte Eby med under hela inspelningen. Han skötte producentjobbet och koordinera med alla kommunalråden. Han hjälpte också till i själva inspelningen med att bära och fixa.
Det var en rolig inspelning.
Måndag – Åre och Krokom
Tisdag – Strömsund och Ragunda
Onsdag – Härjedalen och Berg
Torsdag – Östersund och Bräcke
Fredag – Landshövdingen på Stocketitt
Drönare vid Stocke Titt
Inspelningen med drönaren vid Stocke Titt när landshövdingen hissar flaggan krävde lite extra jobb. Det ligger ju precis bredvid flygplatsen och inom en no fly-zon för drönare. Efter intyg från flygplatschefen på engelska och en applikationsprocess till det kinesiska företaget som byggt drönaren fick jag en kod som kunde låsa upp drönaren.
Jag vet knappt fortfarande hur det gick till. Men plötsligt kunde jag flyga i det begränsade luftrummet vid flygplatsen.
Tur med vädret
Det behövdes bara en dag med bra väder. Det fick vi under helgen. Så på söndagen tog jag om några bilder. Vädret sträckte sig även över måndag. Betydligt bättre väder än när vi filmade landshövdingen på fredagen. Och dessutom rätt mycket grönare på bara två dagar.
Inga problem.
Landshövdingen var på plats 7.00 på måndag morgon 1 juni för att filma om bilderna med flagghissningen.
Det var en lågt stående sol. Det blev riktigt bra.
Det visuella formgreppet
Jag vet inte om det går fram men den visuella tanken med drönarbilderna runt om i länet under den mörka delen ska symbolisera inställt nationaldagsfirande (Jamtli), inställd Dundermarknad (Strömsund), inställd Yra (över Stortorget i Östersund) och inställd Storsjöcup (Sportfältet i Odensala).
Som ni kanske märker var det också långsamma åkningar i nästan alla bilder. Det är ett formgrepp som undermedvetet ska få tittaren att knyta an med den man ser. Att skapa en större närhet.
Redigeringen
Det gick rätt fort att redigera filmen. I och med att det var en så pass tydlig struktur i hur filmen skulle vara uppbyggd handlade det mest om att hitta klipptempot. Jag brukar alltid försöka klippa i takt. Det var dock inte lätt att hitta rytmen under den dystra delen av filmen.
Det var först i redigeringen som jag kom på inledningen med att använda bara rösterna från kommunalråden som i princip bara identifierar de olika kommunerna och olika problem. Jag tycker det blev effektivt och bra.
Gradingen
Färgsättningen (gradingen) av filmen tog ungefär en dag. Jag ville få en tydligt grå och dystopisk känsla i början. Och färgglatt och starkt i andra halvan.
(För er som verkligen vill nörda ner er i looken: jag sänkte det röda genom hela ljusspektrumet, ökade det blå i det mörkare partierna och det gröna i det ljusare partierna).
Det har varit några intensiva veckor. Sammanlagt blev det 195 mil och 126 arbetstimmar. Jag har sett nya delar av länet som jag inte sett tidigare. Skogsvägarna mellan Rätan och Forsaleden och vägen till Meråker är de jag direkt kommer på.
Tack till alla som gjorde den här filmen möjligt. Framför allt till Maria och Putte.
Det stora tacket ska ändå riktas till alla som i det tysta, utan någon uppmärksamhet, gör extraordinära insatser i dessa tider. Det var dom jag ville rikta strålkastarljuset på med den här storyn.
Tack för det ni gör!
Hoppas ni uppskattar filmen.
Glad Nationaldag på er!
